Riksintresse

Bestämmelserna om riksintressen finns i 3 och 4 kapitlet miljöbalken (1998:808). I miljöbalkens tredje kapitel finns ett antal grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden. Bland annat är brukningsvärd jordbruksmark och värdefull mark för skogsnäringen av allmänt intresse. Mark- och vattenområden av betydelse för rennäringen och yrkesfisket ska så långt möjligt skyddas. Fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall också så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dessa värden. I fjärde kapitlet miljöbalken listas ett antal geografiska områden som i sin helhet är av riksintresse. Områdena har pekats ut med hänsyn till de stora natur- och kulturvärden som finns i dem. För samtliga utpekade områden gäller att exploateringsprojekt och andra ingrepp i miljön inte får medföra att områdenas natur- och kulturvärden påtagligt skadas. Därutöver gäller dessutom särskilda förbud eller krav på hänsyn för respektive område.

Rekvisitet "påtagligt" är viktigt

Bestämmelserna om riksintressena ska tillämpas i den kommunala planeringen och vid beslut enligt PBL. För samtliga utpekade områden gäller att exploateringsprojekt och andra ingrepp i miljön inte får medföra att områdenas natur- och kulturvärden påtagligt skadas. I besluten har ofta rekvisitet "påtagligt" visat sig vara avgörande.

Länstyrelsens ansvar

När det gäller riksintressena enligt tredje kapitlet miljöbalken så är det de centrala verken som har ansvaret för att lämna uppgifter till länsstyrelsen om sina respektive riksintressen. När det gäller de geografiskt utpekade riksintressena är det istället länsstyrelsen som ensam företräder statens intressen.