Genom 1874 års byggnadsstadga som trädde i kraft den 1 januari 1875 reglerades bl.a. kravet på att varje stad skulle ha en byggnadsordning med föreskrifter om byggnadsväsendet inom staden samt en byggnadsnämnd med ansvar för byggandet i staden. Tidigare hade lokala byggnadsregler tillämpats där i huvudsak brandsäkerhetsfrågor stod i fokus. Genom 1874 års byggnadsstadga fick Sverige den första nationella planlagstiftningen. I Byggnadsstadgan ställdes krav på att varje stad skulle ha en plan – stadsplan – för stadens ordnande och bebyggande omfattande byggnadskvarter och allmänna platser. Lagen reglerade vidare byggandet mer i detalj och innehöll sanktionsmöjligheter att använda mot den som bröt mot lagen.
Genom brandstadgan som trädde i kraft den 1 januari 1875 reglerades bl.a. kravet på att varje stad skulle ha en brandordning med bestämmelser för ordnande av stadens brandväsen.
