Handräckning är ett summariskt förfarande som handläggs av Kronofogdemyndigheten. Själva den underliggande frågan – exempelvis om ett avtal har sagts upp på korrekt sätt eller om en fordran är giltig – avgörs inte rättskraftigt genom Kronofogdens beslut. Den får istället prövas i vanlig ordning, exempelvis genom tvistemål i allmän domstol.
Den som ansöker om handräckning har bevisbördan. Det åligger motparten att bemöta det som påstås av sökande. Kronofogden måste i sin bedömning ta ställning till både sakförutsättningarna och de juridiska förutsättningarna.
Ansöka om handräckning (vanlig handräckning) kan exempelvis avse fall där en nyttjanderättshavare inte avflyttar trots att avtalsförhållandet har upphört. Olovliga besittningsrubbningar av annan art, exempelvis nyttjande av fastighet utan avtal, hanteras genom särskild handräckning. Det går att kombinera talan om handräckning med betalningsföreläggande, exempelvis om motparten inte har erlagt den ersättning som följer av det upphörda avtalet.
Vinner ansökan om handräckning bifall kan Kronofogden genomföra beslutet, d.v.s. verkställa själva handräckningen. Vill sökanden att verkställighet inte ska ske ska det anges i ansökan.
