Ett benefikt avtal bygger på att den som tillhandahåller en vara eller en tjänst inte ersätts av motparten. Det är således bara en av parterna som utför en prestation. En benefik nyttjanderättsupplåtelse innebär alltså att mark upplåts utan vederlag och en benefik marköverlåtelse innebär på motsvarande sätt att förvärvaren inte utger någon ersättning för marken.
Vissa typer av avtal kan inte vara benefika som exempelvis arrende och hyra eftersom det där ställs krav på att vederlag ska utgå. Om inget vederlag utgår är det alltså inte heller fråga om ett arrende- eller hyresavtal i jordabalkens mening. Andra avtal kan vara antingen onerösa eller benefika, vilket kan påverka rättsföljderna. Exempelvis gäller till viss del olika regler för svävarvillkor vid maröverlåtelse genom köp (onerös) respektive marköverlåtelse genom gåva (benefik).
Benefika avtal står i kontrast till onerösa avtal.
