Egendom – exempelvis en fastighet – kan samägas av fler personer. Hur äganderätten är fördelad dem emellan kan beskrivas genom ideella ägarandelar. En fastighet kan exempelvis ägas av två personer där A äger 1/3 av fastigheten och B 2/3. Att A äger ideella ägarandelar motsvarande 1/3 innebär inte att A äger en viss tredjedel av fastighetens yta, utan att As andel i samägandet motsvarar 1/3 av egendomen på liknande sätt som någon kan vara delägare i en bil med 1/3.

Ägarkongruens föreligger när två olika egendomar innehas av två eller flera personer med samma fördelning av de ideella ägarandelarna. Ägarkongruens föreligger alltså om A och B äger 1/3 respektive 2/3 i Fastigheten 1:1 och Fastigheten 2:2.

Ägarkongruens kan dels vara en förutsättning för vissa åtgärder och dels påverka rättsföljderna av andra åtgärder. Vid exempelvis sammanläggning krävs som huvudregel att de fastigheter som ska sammanläggas innehas med lika andelar. Det är ett exempel på när ägarkongruens är en förutsättning för åtgärden. När en samägd fastighet tillförs egendom – exempelvis en byggnad – kan fråga uppkomma om ägarkongruens råder mellan fastigheten och den tillförda egendomen. Huruvida kongruens föreligger eller inte kan ha betydelse för bedömningen av om egendomen blir fast egendom eller inte.