Nyttjanderätt innebär i en fastighetsrättslig kontext en rätt för en person att nyttja annans fasta egendom på visst sätt. Arrende är en särskild form av nyttjanderätt där mark upplåts mot vederlag. Ett arrende är alltså alltid en onerös upplåtelse. Vidare avser arrende en mer eller mindre total upplåtelse av marken, d.v.s. arrendet står i kontrast till de partiella nyttjanderätterna, som inte avser ett totalt ianspråktagande.

Samtliga arrenden utom lägenhetsarrende är förknippade med krav på skriftlighet. Med tanke på de långt gående konsekvenser som arrenden har både för jordägare och arrendator kan det inte nog understrykas att det är mycket viktigt att utforma arrendeavtalet på ett sätt som passar dina förutsättningar samt att noga följa jordabalkens regler inte bara vid upplåtelse utan även vid ändring och uppsägning av avtalet.

På motsvarande sätt som 7 kap jordabalken innehåller allmänna regler för alla upplåtelser i jordabalken så innehåller 8 kap jordabalken grundläggande regler för alla arrenden. Det tre tyngre arrendeformerna – jordbruksarrende, bostadsarrende och anläggningsarrende – har vars ett ytterligare kapitel med regler, medan de upplåtelser som visserligen klarar kriterierna för arrende men inte hör till något av dessa enbart lyder under reglerna i 7 och 8 kap. Denna typ av arrende benämns lägenhetsarrende och är till skillnad från de tre övriga arrendetyperna inte förknippad med besittningsskydd.