En form av nyttjanderätt

Arrende är en form av nyttjanderätt som innebär att mark upplåts mot vederlag. Arrende upplåts av en fastighetsägare (jordägaren) till en person (arrendatorn). I jordabalken regleras upplåtelse av lägenhetsarrende, jordbruksarrende, bostadsarrende och anläggningsarrende. Arrendet innebär att arrendatorn får besittning till den upplåtna egendomen. Regler om arrende finns i 7 – 11 kap. jordabalken.

Att vederlag ska utgå innebär att ett arrende aldrig kan vara ”gratis” – någon form av ersättning måste alltid utgå. Vidare måste ägarna till fastigheten, om de är flera, vara överens för att marken ska kunna upplåtas med arrende. Vissa arrenden kan ingås muntligen medan andra kräver skriftlighet.

Arrende skiljer sig från hyra genom att upplåtelsen av mark, inte byggnad. Jordbruksarrende utgör dock undantag eftersom det kan omfatta byggnader. Arrende särskiljer sig från servitut genom att upplåtelsen riktas till en person och inte en fastighet.

Arrenden regleras i dag i 7 – 11 kap. jordabalken. Före 1972, d.v.s. före nya jordabalken, reglerades arrende i 1907 års nyttjanderättslag.

Jordbruksarrende

Jordbruksarrende innebär att jord upplåts till brukande. Jordbruksarrendatorn har direkt besittningsskydd, vilket innebär att jordägarens möjligheter att tvinga bort arrendatorn är mycket begränsade. Jordbruksarrende kräver skriftligt avtal. Se särskilt 9 kap. jordabalken.

Bostadsarrende

Bostadsarrende innebär att jord upplåts i syfte att arrendatorn där ska uppföra eller bibehålla bostadshus för att bereda bostad åt arrendatorn eller denne närstående. Bostadsarrendatorn har direkt besittningsskydd, vilket innebär att jordägarens möjligheter att tvinga bort arrendatorn är mycket begränsade. Bostadsarrende kräver skriftligt avtal. Se särskilt 10 kap. jordabalken.

Anläggningsarrende

Anläggningsarrende innebär att jord upplåts i syfte att arrendatorn där bedriva förvärvsverksamhet och på arrendestället uppföra eller bibehålla byggnad av viss betydelse för verksamheten. Anläggningsarrendatorn har indirekt besittningsskydd, vilket innebär att jordägarens möjligheter att tvinga bort arrendatorn är goda, men att det utlöser en ersättningsskyldighet. Anläggningsarrende kräver skriftligt avtal. Se särskilt 11 kap. jordabalken.

Lägenhetesarrende

Lägenhetsarrende innebär att jord upplåts mot vederlag för annat ändamål än jordbruks-, bostads- eller anläggningsarrende. Lägenhetsarrende kan ingås muntligen. Notera att ordet lägenhet här används i den äldre bemärkelsen (ett avgränsat markområde) och inte i dagens bemärkelse (avgränsad del av ett hus). Se 8 kap. jordabalken.

Jakt- och fiskearrende

Det som i dagligt tal kallas jaktarrende respektive fiskearrende är i juridisk bemärkelse inte arrenden, eftersom besittningen till den upplåtna egendomen kvarblir hos markägaren, jämför med 8 kap. jordabalken. Jaktarrende och fiskearrende är i stället en typ av enkel nyttjanderätt, som innebär att markägaren kan fortsätta att nyttja fastigheten som förut – det vill säga bibehålla besittningen – men med beaktande av den begränsade rätt att nyttja fastigheten som följer av upplåtelsen för jakt eller fiske, se 7 kap. jordabalken.