Den äldre plan- och bygglagen som trädde i kraft den 1 juli 1987 ersatte 1947 års byggnadslag och 1960 års byggnadsstadga och har i dag i sin tur ersatts av den nya plan- och bygglagen (2010:900).

Kännetecknande för den nya lagen, relativt tidigare planreglering, var att stor vikt lades vid lokal delaktighet, samordning och avvägning vid bebyggelseplaneringen. I den äldre plan- och bygglagen infördes flera nya planinstrument. Kommunens verktygslåda kom då att innehålla regionplaner, översiktsplaner, detaljplaner, fastighetsplaner och områdesbestämmelser.

Översiktsplanen – som ger en kommunövergripande bild av nuläge och planerad utveckling – ersatte de tidigare generalplanerna och blev obligatorisk. Detaljplanen ersatte som huvudsakligt planeringsverktyg funktionen som de tidigare stads- och byggnadsplanerna hade haft. I detaljplanerna kunde kommunen bestämma om det skulle vara kommunalt eller enskilt huvudmannaskap. Den princip som gällt tidigare – stadsplan kommunalt huvudmannaskap, byggnadsplan enskilt huvudmannaskap – skulle dock fortsätta att gälla och kommunen behövde särskilda skäl för att besluta om enskilt huvudmannaskap. Lagändringen innebar att detaljplaner åsattes en genomförandetid, inom vilken byggrätter m.m. var garanterade. Efter genomförandetiden gavs kommunen viss begränsad rätt att lösa in mark som inte har bebyggts eller fastighetsbildats i enlighet med planen. Syftet var att detaljplanerna i högre grad än vad som hade gällt för stads- och byggnadsplaner skulle kunna tvingas till genomförande. Ytterligare ett nytt planinstitut infördes, i form av fastighetsplaner. Genom dessa kunde fastighetsindelningen styras med planbestämmelser och reglerna ersatte den funktion som tomtindelningar tidigare haft. Områdesbestämmelser, enkelt uttryckt en detaljplan light som inte ger byggrätt och som i huvudsak använts för att reglera bebyggelse, infördes som planinstrument och ersatte de tidigare generalplanerna.

Den äldre plan och bygglagen, SFS 1987:10, ersattes den 2 maj 2011 av den nya plan- och bygglagen, SFS 2010:900. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för mål och ärenden som har påbörjats före ikraftträdandedatumet. Det innebär exempelvis att flera äldre planprocesser ska behandlas enligt de äldre reglerna.