Kommunerna hade tidigare förköpsrätt vid vissa fastighetstransaktioner. Det innebar att kommunen med stöd av förköpslagen (1967:868) kunde kliva in i ett fastighetsförvärv i köparens ställe med bibehållna villkor. Syftet med lagen var att möjliggöra för kommunen att göra strategiska markförvärv.

Förköpslagen kom att kritiseras och upphörde att gälla den 1 maj 2015. Kommuner har i dag således inte möjlighet att kräva förköp, utan får förlita sig på andra verktyg, i huvudsak löpande strategiska markförvärv – köp eller byten – på marknadsmässiga villkor. Vissa offentligrättsliga medel kvarstår dock. Exempelvis kan expropriation (expropriationslagen) användas för markåtkomst. Markåtkomst kan även ske genom tillämpning av förrättningslagstiftningen och plan- och bygglagen. Det rör sig dock i fråga om förrättningslagstiftningen och plan- och bygglagen inte om sådana större strategiska förvärv som kunde genomföras med tillämpning av förköpslagen utan snarare begränsade förbättringar av nya eller befintliga fastigheter samt åtkomst av allmän platsmark.