Ett befintligt bebyggelseområde som genom nyetablering förtätas kallas förtätningsområde. Förtätning av befintliga bebyggelseområden innebär särskilda utmaningar, vilket ofta beror av att intressekonflikter kan uppkomma mellan de ursprungliga markägarna och exploatören. Detta ställer särskilt höga krav på avvägningar i plan- och avtalsprocessen.

En relativt vanlig form av förtätning är när det kring större samhällen med tiden börjar bli allt fler permanentboenden inom områden som ursprungligen utgjorde fritidsbebyggelse. Detta bygger på att användningen av bebyggelsen ändras, vilket kan leda till ökad belastning på befintlig infrastruktur och krav på förbättrad kommunal service från de boende. Planläggning kan då ske för att hantera de nya förutsättningarna vilket ofta leder till fler och större byggrätter, men samtidigt kostnader för att höja standarden på befintliga och nya allmänna platser. Kostnadsansvaret följer i dessa fall av reglerna om gatukostnadsersättningar i 6 kap. 24-27 §§ plan- och bygglagen, vilka säger att kommunen normalt kan ta ut merparten av kostnaderna av fastighetsägarna inom planområdet. Möjligheterna att ingå exploateringsavtal är i praktiken beroende av antalet fastighetsägare och i vilken mån fastighetsägarna är fastighetsförvaltande bolag eller privatpersoner.