Beating the bounds

I Sverige har vi en lång historia av officiella gränsmarkeringar, normalt utfört av en lantmätare. Oklarheter i fråga om befintliga gränser hanteras genom fastighetsbestämning. Vi saknar dock anglosaxernas förebyggande arbete kallat beating the bounds där byn årligen gick, i vissa fall än i dag går, i procession kring gränserna och ibland ”markerade” dessa med byns barn. Sannolikt ett minne för livet, vilket också var syftet.

Byns gränser

Ceremonin fyllde en särskild funktion i det gamla bysamhället där ägorna inte var karterade utan byns invånare behövde andra medel för att förmedla gränsernas läge. Detta inte bara för att klargöra byns innehav utan också som utgångspunkt för vilka personer som bar rättigheter och skyldigheter i kollektivet, d.v.s. vilka personer som räknades till byn.

Förrättningen

Processionen leddes normalt av kyrkans män med bistånd av byns ungdomar som utrustats med grenar vilka användes för att slå på gränsmarkeringarna, d.v.s. beat the bounds. Psalmer sjöngs och fina ord yttrades. Kort och gott en ceremoni och ett budskap som gör vilken svensk lantmätare som helst rörd.