Reglerna i 4 kap. expropriationslagen utgör basen för beräkning av ersättning vid intrång i äganderätten till fast egendom. Hit hänvisas i regel från övriga lagar som möjliggör tvångsvis markåtkomst. Ersättning ska som huvudregel – enligt expropriationslagen 4 kap. 1 § – utgå motsvarande den marknadsvärdeminskning som följer av åtgärden men med ett påslag på 25 %. För fastigheter som exproprieras i sin helhet utgår löseskilling. Exproprieras del av fastighet utgår intrångsersättning. Ersättning utgår också för övrig skada, men utan påslag om 25 %. Reglerna är förknippade med vissa undantag.

Om det företag som expropriationen genomförs för påverkar fastighetens marknadsvärde ska ersättningen bestämmas med bortseende från detta. Det följer av influensregeln i 4 kap. 2 § expropriationslagen. Det företag som avses är orsaken till expropriationen, exempelvis anläggandet av en järnväg. Om det faktum att det är känt att järnvägen ska anläggas över fastigheten har påverkat dess värde ska alltså bortses från den värdepåverkan vid bedömning av marknadsvärdet. Det gäller dock endast om det är skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållanden. Med andra orda bortses från orts- eller allmänvanliga värdeinfluenser som följer av expropriationsföretaget. Värdeinfluenser kan vara så väl negativa som positiva.