För att samhället ska fungera krävs möjligheter att tillgripa mark tvångsvis. Det kan exempelvis vara för att bygga ut nödvändig infrastruktur som gator, järnvägar och ledningar eller för att utveckla en befintlig stadsdel med nya bostäder och skolor. Förfarandet att förvärva äganderätt eller dispositionsrätt över den nödvändiga marken kallas för markåtkomst.
Markåtkomst kan ske tvångsvis, vilket är en förutsättning för att kunna bryta det markmonopol som annars uppkommer. Vid markåtkomst väger en myndighet den enskilda markägarens intresse av bibehållen markanvändning mot sökandens intresse av ändrad markanvändning. Bara om sökandens intresse väger tyngre än fastighetsägarens kan markåtkomsten genomföras. Fastighetsägaren har då rätt till ersättning för skada i princip motsvarande dennes fastighets marknadsvärdeminskning plus 25%. Utöver det har markägaren rätt till ersättning för övrig skada.
Markåtkomst regleras i ett antal speciallagar som var och en behandlar markåtkomst för ett visst ändamål. De huvudsakliga markåtkomstlagarna för specifika ändamål eller subjekt är ledningsrättslagen, anläggningslagen, lagen om byggande av järnväg, väglagen, plan- och bygglagen, och miljöbalken. Utöver de mer specifika lagarna finns det två lagar med en mer allmän tillämpning, dessa är fastighetsbildningslagen och expropriationslagen.
Ur ett historiskt perspektiv har markåtkomst ofta skett genom tillämpning av expropriationslagen. I takt med att de specifika markåtkomstlagarna har tillkommit har dock expropriationslagen levt ett mer stilla liv och tillämpas i dag sällan för markåtkomst. Istället hänvisar många av markåtkomstlagarna till fastighetsbildningslagen för genomförande, antingen genom att det aktuella markområdet överförs till sökandens fastighet genom fastighetsreglering eller genom att ett servitut bildas till förmån för sökandens fastighet. Expropriationslagens största praktiska betydelse ligger i dag närmast i att lagens fjärde kapitel innehåller regler för hur ersättningen ska beräknas vid markåtkomst. Till dessa ersättningsregler hänvisar övriga markåtkomstlagar.
Även om markåtkomst kan ske genom tillämpning av tvingande regler sker en stor del av markåtkomsten genom avtal. Det bör noteras att de villkor och den ersättning som avtalas om ofta är starkt knutna till de villkor och den ersättning som skulle ha blivit aktuella om de tvingande reglerna hade tillämpats. De tvingande reglerna sätter m.a.o. ofta spelplanen för avtalsförhandlingen.
Även om markåtkomst regleras i ett fåtal lagar är hela processen ofta beroende av tillämpning av flera, både offentligrättsliga (som de som har nämnts ovan) och civilrättsliga. Inte minst jordabalkens regler är av stor betydelse för de kompletterande avtal som ofta skrivs.
En lyckad markåtkomstprocess är beroende av goda kunskaper i inte bara juridik och fastighetsekonomi utan även de tekniska förutsättningarna för den aktuella infrastrukturen.
