Plan- och bygglagen reglerar både vad en detaljplan måste innehålla för typ av bestämmelser och vad den får innehålla för sorts bestämmelser. Vissa regleringar, som markanvändning och genomförandetid, måste alltid finnas med.
4 kap 5 § PBL
I en detaljplan ska kommunen
- bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,
- bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och
- bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.
Bestämmelser om markens användning utgör alltså kärnan i en planreglering. Om en yta är utlagd som s k kvartersmark i en plankarta ska det anges om denna mark till exempel ska användas för bostäder (markeras med B), skola (S), industri (J) eller något annat. Olika sorters användningssätt ger ju olika omgivningspåverkan och planarbetet handlar om att reglera lämpligaste användningssättet för ett visst markområde, därför är användningsbestämmelser viktiga. Ibland kan en yta vara lämplig för flera alternativa användningar, och då markeras det i plankartan (t ex BSJ). Är flera användningssätt tillåtna inom samma yta på detta vis finns det ingen inbördes prioritering mellan dem utan alla är lika tillåtna. Angiven användning är bara tillåten inom den markerade yta som är avgränsad med en s k användningsgräns; hur den linjetypen ser ut framgår alltid av alla plankartor.
Även användningen av allmän plats ska framgå i en plankarta, dvs om marken ska vara gata, torg, park eller natur. Även vattenområden måste preciseras.