Detaljplanens genomförandetid och markägarvetot
Varje ny detaljplan har en genomförandetid på 5-15 år. Saknas på plankartan information om genomförandetiden så gäller 15 år. Genomförandetiden börjar normalt löpa den dag detaljplanen vinner laga kraft, men den kan också vara förskjuten i tid vilket i så fall framgår av plankartan. Poängen med genomförandetiden är att fastighetsägaren under den tiden är garanterad att få bygga i enlighet med detaljplanen. Det kan också uttryckas som att den grundläggande äganderätten, som normalt omfattar rätt till pågående markanvändning, under genomförandetiden är utvidgad till att även avse en garanti att få använda detaljplanens ännu oanvända byggrätter. Kommunen är, med vissa undantag, förhindrad att mot berörda fastighetsägares vilja ändra en detaljplan under pågående genomförandetid. Detta rättsliga fenomen brukar kallas markägarvetot och är reglerat i 4 kap 39 § plan- och bygglagen. Efter att genomförandetiden löpt ut fortsätter detaljplanen att gälla, men kommunen har då rätt att ändra den och t.ex ta bort outnyttjade byggrätter utan att fastighetsägaren blir ersättningsberättigat.
Undantag får markägarvetot
Undantagen, när markägarvetot inte gäller, avser situationer där den nya planändringen ”behövs på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt”. För att en sådan planändring ska vara tillåten krävs dessutom att behovet inte hade kunnat förutses vid planläggningen. Det bör också noteras att om en planändring är möjlig med stöd av detta undantag blir fastighetsägaren ersättningsberättigad för tex förlorad byggrätt. Ytterligare ett undantag från markägarvetot gäller om den nya planändringen enbart innebär införande av så kallade fastighetsindelningsbestämmelser, under förutsättning att dessa överensstämmer med detaljplanen i övrigt.
