Rådigheten över en fastighet tillkommer normalt fastighetens ägare. Rådigheten kan övergå på annan genom avtal, exempelvis vid arrende då arrendatorn istället för fastighetsägaren har rådighet över det utarrenderade området. Rådigheten kan även övergå på annan till följd av myndighetsbeslut, exempelvis upplåtelse av officialservitut med tillämpning av fastighetsbildningslagen, upplåtelse av ledningsrätt med tillämpning av ledningsrättslagen eller inrättande av gemensamhetsanläggning med stöd av anläggningslagen. Begränsning av en fastighetsägares rådighet genom tvångsvis upplåtelse ska alltid föregås av en avvägning mellan de motstående intressena, d.v.s. det förändringsintresse som (ofta) det allmänna står för respektive markägarens intresse av bibehållen markanvändning. Om förändringsintresset väger över och rådigheten inskränks ska ersättning utgå. Hur ersättningen ska beräknas anges i huvudsak i 4 kap. expropriationslagen. Kompletterande ersättningsregler finns även för vissa fall bl.a. i fastighetsbildningslagen.
Rådighetsinskränkningar står i kontrast till ren markåtkomst, där markägarens förfoganderätt inte bara begränsas utan denne helt förlorar äganderätten till det aktuella området.
