Ett sätt att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är att markera denna med bokstaven Q på en plankarta. Man kan använda sig av både stora Q och lilla q. Dessa två varianter tar sikte på olika sorters skydd. Utöver detta kan bebyggelsen säkras med hjälp av rivningsförbud, varsamhetsbestämmelser eller förvanskningsförbud på plankartan. Därutöver finns paragrafer som skyddar kulturhistorisk värdefull bebyggelse.
Ett äldre begrepp för q- märkning är k-märkning.
Stora Q är en bestämmelse om hur en byggnad eller ett område får användas. Den säger ingenting om vilket ändamål en byggnad ska ha, men användningen ska vara anpassad till byggnadens kulturvärden.
Lilla q betecknar att byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull och inte får förvanskas. Vad detta innebär preciseras med skyddsbestämmelser på plankartan. Det kan vara rivningsförbud eller att befintlig gestaltning och detaljering ska bibehållas. Skyddsbestämmelser kan reglera sådant som vanligtvis inte är bygglovspliktigt, exempelvis interiörer eller hur underhåll ska utföras. Lilla q är genom sin precisering det starkaste skydd en byggnad kan få i en detaljplan.