En detaljplan består av flera handlingar där plankartan är den viktigaste. Plankartan anger vilket område som detaljplanen gäller inom. Den anger vidare vilka planbestämmelser som förekommer samt var dessa gäller. Hur detaljerad plankartan är, och därmed hur stor frihet markägaren har i fråga om användningen av sin mark, varierar mycket från kommun till kommun och detaljplan till detaljplan. Till grund för plankartan ligger en grundkarta.
Det är givetvis att föredra om plankartan och dess bestämmelser är så pass klar och entydig att alla som läser den kan avgöra vad man får göra på marken. Verkligheten är dock sällan så enkel, varför plantolkning kan bli nödvändigt. Genom plantolkning avgör exempelvis bygglovsenheten om ett visst bygglov kan beviljas givet planförutsättningarna och lantmäterimyndigheten avgör om ett visst servitut kan upplåtas eller fastighetsbildning annars ske på ett visst sätt. Som utgångspunkt vid plantolkning ligger plankartan och dess bestämmelse. Vid kvarstående oklarheter kan övriga planhandlingar utgöra underlag för tolkning.
