Ett oneröst avtal bygger på att den som tillhandahåller en vara eller en tjänst på något sätt ersätts av motparten. En onerös nyttjanderättsupplåtelse innebär alltså att mark upplåts mot vederlag och en onerös marköverlåtelse innebär på motsvarande sätt att förvärvaren utger ersättning för marken.

Vissa typer av avtal är alltid onerösa som exempelvis arrende och hyra. Utgår inget vederlag är det inte heller fråga om ett arrende- eller hyresavtal i jordabalkens mening. Andra avtal kan vara både onerösa och benefika, men det påverkar rättsföljderna. Exempelvis gäller till viss del olika regler i fråga om svävarvillkor för fastighetsöverlåtelse genom köp respektive fastighetsöverlåtelse genom gåva.

Onerösa avtal står i kontrast till benfika avtal.