Inom fastighetsrätten är det vanligt att sakägarna ingår överenskommelser inom ramen för en lantmäteriförrättning, exempelvis i fråga om marköverföring. En överenskommelseär strängt taget en kombination av en sakägares yrkande, som möts av den andra sakägarens medgivande. Exempelvis när en ledningsägare yrkar på ledningsrätt över en fastighet mot viss ersättning och markägaren medger yrkandet. Genom överenskommelsen slipper förrättningslantmätaren pröva de dispositiva reglerna till skydd för enskilt intresse.
Överenskommelsen är inom ramen för förrättningen en processhandling riktad till förrättningslantmätaren. Det förtar inte det faktum att parterna ofta kan uppfatta överenskommelsen som civilrättslig och också ofta väva in civilrättsliga moment i överenskommelsen. Det är därför viktigt att se till överenskommelsens funktion i olika processer, den kan ha processuella betydelse i förrättningen men också civilrättslig betydelse i en eventuellt senare eller parallell process i allmän domstol.
Särskilt för förrättningslagstiftningen är att medgivanden som har lämnats till lantmäterimyndigheten som huvudregel är bindande och kan inte fritt kan återkallas.
