Med begreppet exploateringssamverkan avses här avtal mellan två eller flera exploatörer och en kommun genom vilket kostnader och i viss mån även vinster för exploateringen inom ett område fördelas. Exploateringssamverkan används i huvudsak i områden där flera exploatörer äger mark som behöver utvecklas i ett sammanhang och där det inbördes beroendet exploatörerna emellan är stort. Det kan exempelvis röra sig om ett splittrat fastighetsinnehav där man vid planläggning av området inte vill behöva utgå från den nuvarande äganderättsliga indelningen utan istället vill fokusera på att nå ett så lämpligt helhetsresultat som möjligt. Ett sätt att skapa incitament för att jobba mot samma mål är att parterna delar på kostnader och värdeökningar som följer av exploateringen utifrån en fördelningsnyckel. En fördelning kan ske utifrån hur mycket mark respektive part bidrar med, men fördelningen kan också behöva anpassas efter andra förhållanden såsom markens lämplighet för bebyggelse, kända miljöskulder m.m.
Avtal om exploateringssamverkan finns inte särreglerat utan kräver en avvägning utifrån både offentligrättsliga- och civilrättsliga lagar, bl.a. plan- och bygglagen, miljöbalken, avtalslagen, kommunallagen och jordabalken.
En typ av exploateringssamverkan var tidigare möjligt att hantera inom ramen för lagen (1987:11) om exploateringssamverkan. Lagen är upphävd.
