Avgift för lantmäteriförrättning – förrättningskostnaden – beräknas normalt utifrån hur lång tid som behövs för att handlägga förrättningen och införa resultatet i fastighetsregistret. Det är den enskilde handläggarens timkostnad och antalet timmar som läggs ned på ärendet som avgör beloppets storlek.
För de fall där det är särskilt föreskrivet kan avgift tas ut med ett fast belopp. På begäran av sakägare ska lantmäterimyndigheten, om det är möjligt, lämna skriftligt anbud på förrättningskostnaden.
Förrättningskostnaderna fördelas mellan sakägarna genom ett kostnadsfördelningsbeslut. Fördelningsgrunden skiljer sig åt något mellan olika förrättningsåtgärder, men generellt gäller att fördelning ska ske efter vad som är skäligt.
Lantmäterimyndigheten ska i en räkning ange det belopp som sakägare ska betala för avslutad eller inställd förrättning eller avvisad ansökan. Lantmäterimyndigheten får besluta om delräkning, d.v.s. en räkning för utfört arbete innan förrättningen har avslutats eller registrerats. En delräkning får dock inte avse förskott. På belopp som har förfallit till betalning utgår ränta enligt 6 § räntelagen. Räkningen behöver betalas även om förrättningsbeslutet eller räkningen överklagas.
Beslut om debitering av förrättningskostnader får överklagas inom tre veckor från den förfallodag som anges i beslutet.
Kommunala lantmäterimyndigheter får besluta om lägre avgifter än de som Lantmäteriet har meddelat föreskrifter om.
Ytterligare detaljer följer av förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar samt Lantmäteriets föreskrifter (LMFS).
