De avtal som ingås mellan en kommun och en exploatör (byggherre) i samband med en markexploatering går gemensamt under benämningen genomförandeavtal. Syftet med genomförandeavtalen är att klargöra förutsättningarna för markexploateringen och reglera det inbördes ansvaret parterna emellan. Väl utformade genomförandeavtal bidrar till transparens och förutsägbarhet vilket så klart gynnar både kommunen och exploatören. Strategiskt välavvägda genomförandeavtal är av stor vikt i exploateringsprocessen eftersom detaljrikedomen är stor, mängden myndighetsbeslut som exploatören måste förhålla sig till betydande och lagreglerna många men – framförallt – vetskapen om att varje markexploatering stöter på oförutsedda händelser. Det är då bra om avtalshelheten är stabil, men medger hantering av oförutsedda händelser.
Regler för genomförandeavtal finns i flera lagar, både civilrättsliga och offentligrättsliga. Inom civilrätten har jordabalken och avtalslagen särskild betydelse. Inom den offentliga rätten är plan- och bygglagen av särskilt stor betydelse. Betydande påverkan har även förrättningslagstiftningen som innehåller regler om plangenomförande, då särskilt fastighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen. Även expropriationslagen, bl.a. innehållande regler om de ersättningar som ska utgå vid markintrång, är av betydande vikt.
Varje kommun har sin exploateringsprocess och de kräver därför något olika avtal med något olika avtalsinnehåll. Det gör att det är svårt att beskriva en generisk exploateringsprocess, trots att alla kommuner utgår från samma lagregler. Exempel på genomförandeavtal som kan tecknas när kommunen överlåter marken som ska exploateras till exploatören är föravtal, planavtal, markanvisningsavtal, överlåtelseavtal och plangenomförandeavtal. Exempel på genomförandeavtal som tecknas när exploatören redan äger marken som ska exploateras är föravtal, planavtal och exploateringsavtal.
