Vi återkommer än en gång till SOU 2025:98, En bättre organisering av fastighetsbildningsverksamheten. Skulle utredningen läggas till grund för lagstiftning torde det leda till att vi om en tid inte längre har kommunala lantmäterimyndigheter, bara en statlig. Vore det så fel?
Syftet med utredning är att ge förslag som förbättrar förutsättningarna för en effektiv, enhetlig och rättssäker fastighetsbildning.
En förbättring behöver utgå från det rådande juridiska ramverket. Det gör förslaget. Den föreslagna strukturen är till och med stilig. En förbättring behöver också beakta de behov som fastighetsbildningen ska tillgodose. Hänsyn måste tas till att fastighetsbildning är en liten men viktig del i samhällsbyggnadsprocessen. Det gör inte förslaget. Att optimera på stil framför funktion gynnar inte brukarna. Resultatet riskerar att bli ett lagstiftningens motsvarighet till Vasaskeppet, estetiskt tilltalande men oduglig i kontakt med verkligheten.
Det är lätt att kritisera gällande lagstiftning. Den är för krånglig, den ger för långa ledtider, den är svårförutsägbar. Frågan är inte om lagstiftningen kan förbättras. Det kan den. Frågan är i stället hur lagstiftningen bör förbättras för att tillgodose brukarnas behov. Hur sänker vi komplexiteten, minskar ledtiderna och ökar förutsägbarheten? I arbetet med att förbättra samhällsbyggnadsprocessen behöver vi skilja på brister i lagstiftningen och brister i utförandet. Vi kan se det som att lagstiftningen ger de instrument (PBL, FBL m.fl.) och det partitur (instrumenten måste spelas i harmoni, gubevars) som samhällsbyggnadsprocessens aktörer har att arbeta med. En god symfoni kräver att varje musiker behärskar sitt instrument och följer partituret. Här och var uppkommer missljud. Det är en del av det missljudet som SOU 2025:98 är tänkt att komma till rätta med.
En viktig del i samhällsbyggnadsprocessen är planmyndighetens arbete. Där läggs grunden för markanvändning och bebyggelse. Där läggs också grunden för andra myndigheters beslut, bland annat bygglov och fastighetsbildning. Där avgörs också vad markägaren kan och får göra.
De kommunala lantmäterimyndigheterna har normalt ett tätt samarbete med plankontoret. Båda verksamheterna kan på håll verka enkla – ”men bara sätt ett B där då!” eller ”men skicka mig fyra rör så slår jag i dem själv” – men de bär på en komplexitet som det tar många år att fullt ut förstå och än längre att behärska. Båda verksamheterna bär på en inre komplexitet, men det är när den egna verksamheten möter behoven i angränsande verksamheter som den stora komplexiteten föds. Att inte bara optimera en detaljplan utifrån ett slutet system, utan att göra det med beaktande av alla led i genomförandeprocessen och den framtida förvaltningen är en utmaning. Den utmaningen hanteras bäst genom att experterna på respektive sida av bordet träffas och byter kunskaper och erfarenheter. Den utmaningen hanteras mindre bra genom formella remissvar i brev. Det förra är ett exempel på hur det fungerar på en kommunal lantmäterimyndighet med ett helhetsintresse för samhällsbyggnadsprocessen. Det senare är ett exempel på hur det fungerar på en statlig lantmäterimyndighet om myndighetens ledning optimerar sin egen process, med bortseende från andra.
Det är i sig ingen skillnad på de instrument som lantmätarna på den kommunala lantmäterimyndigheten spelar på jämfört med de som de statliga lantmätarna spelar på. En tuba är en tuba. Men de är skillnad på hur integrerade de är i resten av orkestern. Det är också skillnad på hur intresserade de är av vad resten av orkestern gör.
Det finns flera områden där en kommunal lantmäterimyndighet jobbar nära experter inom andra verksamheter, och därigenom lägger grunden för den gemensamma kunskap som krävs för att hantera de missljud som uppkommer. En kommunal lantmäterimyndighet är visserligen ingen garanti mot missljud, men den har strukturellt bättre förutsättningar att förebygga och hantera dem än den statliga lantmäterimyndigheten.
Bristen är SOU 2025:98 är alltså inte ansatsen, att optimera fastighetsbildningsprocessen. Den är god. Bristen är i stället att det görs med sänkt blick, med bortseende från att fastighetsbildningen inte är en solitär utan en del i en större helhet med många inbördes beroenden.
Syftet med utredning var att ge förslag som förbättrar förutsättningarna för en effektiv, enhetlig och rättssäker fastighetsbildning. Några sådana förslag lämnar tyvärr inte utredningen.
Vill du vara med och diskutera utredningen? Missa inte diskussionsgruppen den 18 februari då vi pratar om SOU 2025:98. Anmäl dig här.