Den som äger en fastighet kan nyttja fastigheten själv eller upplåta rätten att nyttja den till någon annan. Genom markupplåtelse ger ägaren annan vissa begränsade befogenheter att nyttja fastighet eller del av en fastighet. Även om en upplåtelse inskränker ägarens dispositionsmöjligheter kvarblir dock äganderätten som sådan hos fastighetsägare
En fastighet som ägs av flera personer kräver samtliga delägares deltagande i upplåtelsen för att den ska bli giltig. Brister i detta hänseende innebär att någon upplåtelse inte har skett.
Ett servitut är en markupplåtelse som riktar sig till en annan fastighet. Befogenheterna som följer med servitutet är alltså inte knutna till en person utan till en fastighet. Det innebär att det i praktiken är den härskande fastighetens ägare som får utöva servitutsrätten. En nyttjanderätt är en markupplåtelse som riktar sig till en person, fysisk eller juridisk.
Mark kan upplåtas genom avtal. Ett servitut som har upplåtits genom avtal benämns avtalsservitut och en nyttjanderätt som har upplåtits genom avtal benämns avtalsnyttjanderätt. Det förekommer också att mark upplåts genom myndighets beslut. Såväl lantmäterimyndigheten, mark- och miljödomstolarna som flera andra myndigheter kan besluta om upplåtelser. Ett servitut som har bildats genom myndighetsbeslut benämns officialservitut och en nyttjanderätt som har bildats genom myndighetsbeslut benämns officialnyttjanderätt.
Markupplåtelseavtal regleras huvudsakligen i jordabalken. Där finns allmänna regler om avtalsnyttjanderätter och avtalsservitut, men även särskilda regler om vissa nyttjanderätter såsom jordbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende, hyra och tomträtt. Bestämmelserna i jordabalken hanterar bl.a. hur avtal ingås, ändras och sägs upp samt förhållandet mellan markägare och rättighetshavare. Med tanke på avtalens ekonomiska och sociala vikt har lagstiftaren valt att knyta skyddsregler till avtalsformerna, i huvudsak för att skydda den svagare parten, exempelvis genom regler om besittningsskydd.
Flera markupplåtelser är förknippade med formkrav, d.v.s. för att avtalet ska få avsedd effekt måste viss form följas.
