Vissa avtal är för sin giltighet beroende av att viss form iakttas. Dessa avtal benämns formalavtal.

Formalavtalen kan, till skillnad från konsensualavtalen, inte enbart vila på en muntlig viljeförklaring. För avtalsbundenhet krävs mer. Förekomsten av formkrav innebär att anbuds och acceptmodellen i avtalslagen inte är tillämplig.

Formalavtalen är vanligt förekommande inom fastighetsrätten. Bland annat är överlåtelse av fast egendom liksom upplåtelse av servitut och tomträtt formalavtal. Formkraven skiljer sig åt mellan de olika rättsfigurerna, men rättsföljden vid brist i fråga om formen är den samma. Brister i formen leder till avtalets ogiltighet.