I ett servitutsförhållande benämns den fastighet som genom servitutet har tilldelats en särskild rätt i relation till en annan fastighet för förmånsfastighet eller härskande fastighet. Den fastigheten som upplåts benämns tjänande fastighet eller belastad fastighet.

Servitutet följer med vid överlåtelse av förmånsfastigheten.

Vid ett positivt servitut har ägaren till förmånsfastigheten rätt att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten på det sätt som anges i servitutet. Det kan vara en klassisk servitutsrätt som att anlägga en väg, men även en rätt att inom den egna fastigheten agera på sätt som går längre än grannelagsrätten. Ett servitut kan också ge förmånsfastighetens ägare rätt att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende, ett så kallat negativt servitut. Exempel på det är de tidigare i vissa områden vanligt förekommande villaservituten där förmånsfastighetens ägare visserligen inte hade rätt att nyttja den tjänande fastigheten, men väl kunde förhindra att denne exempelvis byggde hus över en viss höjd.

Det bör noteras att förmånsfastighetens rätt att nyttja den tjänande fastigheten är begränsad till vad som följer av upplåtelsen. Vidare har förmånsfastighetens ägare att förfara med viss varsamhet när denne nyttjar upplåtelsen.