Enskilt vatten

Vatten som ingår i fastighetsindelningen benämns enskilt vatten. Motsatsen är allmänt vatten, d.v.s. sådant vatten som varken hör till någon enskild fastighet eller ingår i samfällighet. Det enskilda vattnet har alltså en ägare.

Oklara gränser i vatten

Även om det förekommer oklara gränser på land är det avsevärt mycket vanligare att vattenområden har antingen oklar avgränsning eller oklar fastighetstillhörighet. Orsaken kan vara de att äldre förrättningshandlingar som definierar fastighetens utbredning är oklara i fråga gränser i vatten eller att fastighetens gränser bygger på en oklar avsöndring. Det beror i sin tur av att vatten historiskt inte hade samma betydelse för fastighetsägarna som dag. Värdet låg ofta snarare i rätten till fiske. Även om gränser i vattnet kan vara oklara finns det dock alltid en gräns. Att fastslå gränsens rätta läge kan kräva utredning.

Så kallat 1:5-vatten

Enkelt uttryckt följer en gräns i vatten den sträckning som regeln i 1 kap. 5 § jordabalken anger om den inte kan bestämmas på ordinarie vis, d.v.s. om det inte finns beslutshandlingar eller markeringar som anger gränsens rätta läge och inte heller markeringar eller liknande till följd av giltig privat jorddelning. Enligt regeln i 1 kap. 5 § jordabalken löper gränsen i vatten så att till fastigheten hör det vattenområde som är närmast fastighetens strand. Fastighetens stranden drar alltså enligt regeln till sig det vatten som inte har närmare till någon annan strand. Mindre holmar och skär drar dock inte vatten. Bedömningen av vilket vatten som hör till fastigheten görs med utgångspunkt i stranden vid tidpunkten då fastigheten bildades. Har stranden senare kommit att förskjutas, exempelvis p.g.a. uppgrundning, behöver strandens ursprungliga läge fastställas.

Att bestämma gräns i vatten kräver således inte bara en bedömning av om gränsen har markerats och om den har tillkommit genom myndighetsbeslut eller privat jorddelning, det krävs också kontroll av ursprungliga förrättningsakter eller överlåtelsehandlingar, samt slutligen jämförelse med äldre kartor och flygbilder.

Presumtion om rätt till vatten

Genom praxis har det utkristalliserats ett antal presumtionsregler som kan underlätta bedömningen av om vatten hör till en viss fastighet eller inte. Vissa av dessa gäller hur vatten antas ha fördelats vid laga skifte om inte annat har angivits, andra gäller avsöndring och huruvida vatten kan antas ha följt med om avsöndringshandlingen inte ger klart svar. Utredning av gräns i vatten kräver ofta arkivforskning.

Överlåtelse och upplåtelse av enskilt vatten

Enskilt vatten kan vara föremål för civilrättslig överlåtelse och upplåtelse, vilket utgör en kontrast till allmänt vatten.