Med uppgrundning avses här sådan landhöjning genom vilken område som tidigare har täckts av ytvatten med tiden har kommit att bli fastland.

Uppgrundning är relativt vanligt förekommande i Sverige och effekterna hanteras därför med en särskild regel. Uppgrundning som sker inom den egna fastigheten påverkar inte äganderätten till området. Den som ägde vattenområdet äger fortfarande samma område även om det har blivit fastland. En särskild regel hanterar dock de fall där en fastighet förlorat strandkontakten till följd av uppgrundning, exempelvis då fastighetens gräns tidigare löpte i strandlinjen men stranden sedan har förskjutits utåt. Ägaren till den fastighet som har skilts från stranden till följd av uppgrundning har rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet. Dock gäller rätten bara under förutsättningen att området är av ringa omfattning och att områdets ägare inte lider skada eller olägenhet av betydelse. Strandområdets storlek och övriga förutsättningar är således av betydelse liksom användningen av den fastighet som äger stranden. Rättigheten kan jämföras med ett legalservitut och följer fastigheten vid en överlåtelse.

Den som har rätt att nyttja stranden på sätt som anges i stycket ovan har också sådan rätt att i vattenområdet ha mindre brygga, båthus eller annan anläggning som tillkommer strandägare.