Mark- och miljööverdomstolen den 26 januari 2023 mål nr M 3300-22

Samhällsbyggnadsnämnden i Nynäshamns kommun beslutade år 2021 att ge en fastighetsägare dispens från strandskyddet för nybyggnation av ett fritidshus, en sjöstuga och en brygga. I beslutet angavs att åtgärden skulle utföras inom den tomtplats som hade beslutats vid en tidigare dispens år 2002. Den äldre tomtplatsavgränsningen, den från 2002, avsåg beslut om strandskyddsdispens i efterhand för en friggebod. Det beslutet motiverades med att tomten redan då var ianspråktagen för fritidsbebyggelse – för en fritidsbostad som friggeboden utgjorde ett komplement till – och att hela tomten fick tas i anspråk som tomtplats. Den huvudsakliga frågan i målet är vilken betydelse dispensen från 2002 har vid prövning av den nya dispensansökan.

Bild 1. Utsnitt ur karta utvisande fritidshus, sjöstuga och brygga.

Mark- och miljööverdomstolen framhåller i målet att en tomtplatsbestämning gör det möjligt att ta marken i anspråk som tomt. De privatiserande åtgärder som vidtas där kan leda till att den allemansrättsliga tillgängligheten till området utsläcks. Det är dock inte tomtplatsbestämningen i sig som avgör hur långt allemansrätten sträcker sig. Den ger däremot fastighetsägaren möjlighet att vidta åtgärder som i sin tur kan begränsa den allemansrättsliga tillgängligheten.

Mark- och miljööverdomstolen framhåller vidare att en tomtplatsbestämning fyller en kompletterande funktion till ett beslut om strandskyddsdispens. Beslutet om tomtplatsbestämning har således inte en självständig funktion utan måste tolkas i ljuset av den beslutade dispensen. Vid tolkning av effekten av en tomtplatsbestämning ska hänsyn därför tas till det ändamål som dispens har givits för, exempelvis dispens för en fritidsbostad med kompletterande anläggningar.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att tomtplatsbestämningen från 2002 avsåg en befintlig huvudbyggnad med en kompletterande friggebod. Den åtgärd som dispensen från 2021 avsåg – en ny byggnad – kan inte anses utgöra en kompletterande åtgärd till dispensen från 2002. Någon rätt att uppföra en ny självständig huvudbyggnad följer inte av den äldre dispensen. Det aktuella området låg vidare inte heller inom den befintliga byggnadens hemfridszon. Då området inte heller av annan anledning kunde anses redan ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att det saknades särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens.