22 april 2021

Lantmäteriförrättning, planenlighet och vilandeförklaring – del 2


22 april 2021

Lantmäteriförrättning, planenlighet och vilandeförklaring – del 2


Veckans rättsfall belyser det faktum att en fastighetsbildningsåtgärd ska stämma överens med den detaljplan som gäller vid beslutstillfället och att möjligheten till vilandeförklaring inte är ett verktyg för att hindra en planenlig åtgärd. I målet ville den ena parten genomföra fastighetsreglering i enlighet med en gällande detaljplan (stadsplan) medan den andre motsatte sig detta och yrkade att förrättningen skulle vilandeförklaras i avvaktan på en ny detaljplan som var under framtagande. Den förstnämnde fick rätt – en planenlig åtgärd kan inte hindras på grund av att en process pågår för att ändra planen. Någon motsvarighet till bygglovsvärldens PBL 9 kap 28 § om anståndsbeslut på grund av pågående planläggning finns inte i fastighetsbildningsvärlden.

MÖD mål nr F 12788–20

Vi har tidigare skrivit om vilandeförklaring av lantmäteriförrättning den 17 september 2020 (Strategiska köp, ett moment 22 och ett alexanderhugg) . Där beskrev vi hur en lantmäteriförrättning i undantagsfall kan vilandeförklaras i avvaktan på en framtida händelse. Så kan ske om planläggning pågår eller planbesked lämnats för en planändring som skulle kunna medge sökt åtgärd.

MÖD har nyligen på nytt uttalat sig om tillämpningen av vilandeförklaring i lantmäteriförrättningar, denna gång utifrån perspektivet att planläggning pågår som, om den skulle resultera i en lagakraftvunnen detaljplan, skulle innebära att ansökt åtgärd inte längre skulle vara genomförbar.

Bakgrund

Lantmäteriet mottog en ansökan från Göteborgs Stad (Staden) avseende fastighetsreglering. Staden önskade reglera in ett antal fastigheter i en av Staden ägd fastighet. Staden valde dock att återkalla ansökan, varefter ägarna till berörda fastigheter begärde fortsatt handläggning av ärendet, dock med yrkande att reglering skulle ske till en av deras fastigheter i stället.

Staden begärde att förrättningen skulle vilandeförklaras i avvaktan på en ny detaljplan. Lantmäteriet avslog Stadens begäran om vilandeförklaring och beslutade om fastighetsbildning i enlighet med de andra fastighetsägarnas yrkande. Staden överklagade Lantmäteriets beslut och yrkade på att det skulle upphävas och att ärendet återförvisas till Lantmäteriet för vilandeförklaring.

Omständigheterna i målet

Fastighetsregleringen avser tolv bostadsfastigheter som tillkom 1947 med stöd av en då gällande avstyckningsplan. Området bebyggdes aldrig och 1974 fastställdes en ny stadsplan som sedan dess har gällt. Marken är i stadsplanen utlagd dels som allmän plats (park, plantering) och dels som trafikområde (kvartersmark för annat än enskilt byggande). Kommunen är huvudman för de allmänna platserna. Stadsplanen har inte genomförts avseende fastighetsbildning i den del det avser de aktuella fastigheterna och fastigheterna är ännu obebyggda.

Det noteras att den markanvändning som anges i stadsplanen för de aktuella fastigheterna strider mot både nu gällande översiktsplan och förslag till ny översiktsplan som är under framtagande. Planbesked avseende upphävande av stadsplanen har meddelats och planabete ska påbörjas i år (2021).

Allmänt om planprövning vid fastighetsbildning

Vid prövning av en om sökt fastighetsbildning är tillåten enligt 3 kap. 2 § FBL prövas fastighetsbildningen mot den vid beslutstillfället gällande detaljplanen, även om det pågår en planprocess för att ändra, upphäva eller ersätta denna. Hur åtgärden förhåller sig till ännu ej antagna detaljplaner är närmast en ickefråga. En antagen men ännu inte lagakraftvunnen detaljplan kan dock påverka prövningen. Vi hoppas kunna återkomma till den frågan i framtida referat.

En fastighetsbildningsförrättning får vilandeförklaras enligt 4 kap. 39 § FBL om det är av synnerlig vikt för fastighetsbildningen att en fråga som är föremål för prövning i annan ordning först avgörs. Användning av möjligheten att vilandeförklara ska enligt förarbetena användas restriktivt. I förarbetena nämns som exempel att pågående prövning av en planfråga kan utgörs skäl för vilandeförklaring, under förutsättning att de övriga villkoren för en sådan förklaring är uppfyllda. Vidare sägs att det då måste krävas att "det föreligger en prövning av planfrågan. Om planarbetet bara befinner sig på̊ ett förberedande stadium, saknas förutsättningar för vilandeförklaring" (prop. 1969:128 del B s. 316). Rättsfallet MÖD 2016:38 visar att det kan räcka med att planbesked har beviljats.

Frågan om det kan finns skäl för vilandeförklaring för ny eller ändrad detaljplan, som skulle medföra hinder mot en annars tillåten fastighetsbildningsåtgärd berördes inte av lagstiftaren och har inte heller tydligt belysts i praxis. Lantmäteriet har i sin Handbok FBL gjort gällande att:

”Vilandeförklaring torde dock inte kunna tillämpas i syfte att hindra att en planenlig fastighetsbildning genomförs, genom att invänta en ny plan som innehåller hinder mot fastighetsbildningen...” (s. 126)

”Vilandeförklaring torde inte kunna tillämpas i syfte att hindra att en planenlig fastighetsbildning genomförs, även om en ny plan som är under utarbetande skulle kunna förväntas innehålla hinder mot fastighetsbildningen.” (s. 355)

Mark- och miljödomstolens domskäl

MMD konstaterar att Staden är lösenskyldig för den aktuella marken enligt 14 kap. 14 § PBL.
MMD konstaterar även att det saknas stöd för vilandeförklaring av förrättning när det inte finns hinder för sökt fastighetsbildning enligt gällande detaljplan. Syftet med 4 kap. 39 § FBL kan, enligt MMD, inte vara att en tillåtlig fastighetsbildning ska hindras på grund av begynnande planarbete. MMD anser att om så vore fallet borde detta framgå av förarbetena och med stöd av bland annat 9 kap. 28 § PBL och andra liknande bestämmelser. Att det i aktuellt fall finns beslut ett positivt planbesked för upphävande av den gällande stadsplanen utgör i och för sig en sådan fråga som är föremål för prövning i en annan ordning.

Till skillnad från förhållandena i MÖD 2016:38 är emellertid genomförande av den ansökta fastighetsbildningen inte beroende av en framtida planändring. Förhållandena är i stället omvända, och sökt åtgärd kan ske med stöd av gällande stadsplan. MMD anför vidare att ett framtida upphävande av stadsplanen inte heller med nödvändighet innebär hinder för fastighetsregleringen, utan skulle endast innebära att Staden inte längre har någon inlösenskyldighet för allmän platsmark.

Frågan om upphävande av aktuell stadsplan kan enligt MMD inte vara av synnerlig vikt för aktuell förrättning.

Mark- och miljööverdomstolens domskäl

MÖD anför att:
”Bestämmelsen (i 4 kap. 39 § FBL, reds. anmärkning) är fakultativ och kravet på̊ att det ska vara av synnerlig vikt att en fråga först avgörs innebär att utrymmet för vilandeförklaring är starkt begränsat. I detta fall, där den sökta fastighetsbildningen kan genomföras utan att avvakta prövningen av någon annan fråga och där enskilda parter har motsatt sig vilandeförklaring, kan det inte anses vara av synnerlig vikt att avvakta ett eventuellt upphävande av den nu gällande detaljplanen i den del som berörs av fastighetsregleringsbeslutet".

Synpunkter

Det kan konstateras att domen inte medför någon ändring av rådande praxis och det noteras att alla instanser varit rörande överens om sakernas tillstånd. En dom i motsatt riktning – som inneburit att en fastighetsägare kan hindras att få planenliga fastighetsbildningsåtgärder genomförda – hade skavt betänkligt i en lantmätares rättsmedvetande.