Klimatanpassningsutredningen har nu lämnat sin rapport – Bättre förutsättningar för klimatanpassning. Den innehåller ett veritabelt smörgåsbord av verktyg för att möta klimateffekterna. Gott så, gott så! Under webbinariet provsmakar vi ett urval av rätterna. Vi behandlar den del av utredningen där Vesterlins har bistått med material, dels genom en äldre utredning, dels genom en ny. Vill du anmäla dig till webbinariet, klicka då här.

Vad innehåller då smörgåsbordet? Se huvudnumren för fastighetsrättsconnoisseuren i kortversion nedan.

Redan tidigare, 2018, infördes ett krav i plan- och bygglagen (PBL) på att kommunerna i översiktsplanen skulle redovisa sin syn på risken för skador på den bebyggda miljön orsakade av vissa klimatrelaterade naturhändelser, nämligen översvämningar, ras, skred och erosion. Dessa naturhändelser benämns nedan gemensamt ”klimatrelaterade naturhändelser”. Klimatanpassningsutredningen föreslår att kommunen i översiktsplanen ska ange var kommunen avser att vida åtgärder mot klimatrelaterade naturhändelser. Därmed blir det tydligare för fastighetsägarna var de kan lita till kommunala lösningar och var de själva behöver agera.

Utredningen föreslår vidare att kommuner ska vara skyldiga att upphäva eller ändra detaljplaner i den del de innehåller obebyggda tomter där risken för klimatrelaterade naturhändelser är stor. Förslaget torde ha begränsad effekt, eftersom det får antas träffa få byggrätter som efterfrågas på marknaden. Något särskilt krav att agera i fråga om redan uppförd bebyggelse inom detaljplanelagt område som är olämplig på grund av klimatrelaterade naturhändelser föreslås inte.

Ledningsrättslagen föreslås bli tillämplig också på öppna delar av det allmänna dagvattennätet, bland annat diken. Huvudregeln i ledningsrättslagen – att ledning avser ”en sluten hylsa” – skulle därmed få ytterligare ett undantag.

Länsstyrelsens nuvarande möjlighet att i vissa fall ge den som ansvarar för en väg eller järnväg rätt att tillfälligt nyttja ett område utanför väg- eller järnvägsplanen föreslås utökas till att också avse åtgärder som krävs utanför planen på grund av klimatrelaterade naturhändelser. Möjligheten torde avsevärt underlätta infrastrukturägares möjlighet att snabbt få tillträde till mark som krävs för att återställa funktionen i en anläggningen som har skadats av en klimatrelaterad naturhändelse.

En ny typ av markreservat föreslås införas i PBL, utöver de som regleras i 4 kap. 6 och 18 §§ PBL. Genom markreservatet kan kommunen reservera mark för anläggningar som inte behövs i dag, men som kan behövas i framtiden vid ett förändrat klimat. Markreservatet liknar alltså till del de markreservat som vi känner igen i dag, men är till del också av en helt annan art.

Kommunen föreslås genom en särskild planbestämmelse få möjlighet att kräva att skyddsåtgärder ska vidtas inom allmän plats med enskilt huvudmannaskap, innan bygglov lämnas. Bestämmelsen liknar alltså de möjligheter som i dag finns i 4 kap. 14 § PBL, men är av en något annan karaktär.

Kommunens byggnadsnämnd liksom den kommunala va-huvudmannen föreslås få ansvar att lämna upplysningar om planläggning, byggande och fastighetsbildning till fastighetsägare. Genom de upplysningarna kan den fastighetsägare som vill agera för att skydda sin fastighet få viss klarhet i de risker som finns i närområdet. Det torde innebära att en av de större trösklarna som komplicerar användningen av anläggningslagen för att möta klimateffekterna kan sänkas. Detta eftersom det blir lättare att inrätta en gemensamhetsanläggning – prövningen av väsentlighetsvillkoret och båtnadsvillkoret – om det står klart vilka risker anläggningen kan begränsa.

I dag utgår vi från att allmänna dagvattenanläggningar ska klara ett tioårsregn. Det bygger inte på en lagregel, utan på tolkningar och praxis. Utredningen föreslår att det direkt av vattentjänstlagen ska framgå vilka krav som kan ställas på en allmän dagvattenanläggning.

De särskilda skäl som kan rendera dispens från strandskyddet räknas upp i 7 kap. 18 c § miljöbalken. Inget av de sex skälen avser behovet av att vidta åtgärder till skydd för klimatrelaterade naturhändelser. Utredningen föreslår ett sådant dispensskäl.

Det är – som nämnts i inledningen – viktigt att klargöra vem som ska göra vad för att möta klimateffekterna. Av särskild betydelse är kustskyddet, eftersom det påverkar stora markområden och stora värden. Det är rimligt att ansvarsfördelningen sker uppifrån och ned, dvs. inledningsvis bör lämpligen statens ansvar klargöras varefter kommunernas och fastighetsägarna ansvar kan bestämmas. I utredningen föreslås en process för att utreda och besluta om hur statens ansvar för kustskydd ska avgränsas.

Utredningen föreslår vidare att kommunen under vissa förutsättningar ska kunna besluta om en avgift av fastighetsägare som har nytta av en kommunal klimatanpassningsåtgärd. Avgiften föreslås kunna tas ut med upp till 50 % av kostnaden för att utföra åtgärden, inom ett beslutat medfinansieringsområde. Avgiften begränsas till maximalt 10 % av respektive fastighets marknadsvärde.

Se där, några av huvudnumren på smörgåsbordet. Under webinariet fokuserar vi på de frågor som vi anser ha störst betydelse i den praktiska tillämpningen. Hinner vi inte i mål inom den avsatta tiden – vilket vi misstänker – kör vi vidare veckan därpå.

Välkommen att delta!

Till anmälan