Mål: T 1858-21
En av de mest intressanta paragraferna i plan- och bygglagen (PBL) är tveklöst 2 kap 9 §, ibland kallad olägenhetsparagrafen. Paragrafen ska tillämpas vid såväl planläggning som i alla bygglovsbeslut och den stadgar att:
”Planläggning av mark- och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.”
Vesterlins skrev för en tid sedan ett rättsfallsreferat där denna paragraf spelade huvudrollen: ”Vindskivan – en cliffhanger”. Referatet byggde på en dom från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Eftersom frågan var av sådan principiell natur hade MÖD dock lämnat en ventil för fortsatt prövning i Högsta domstolen. Domen överklagades, HD gav prövningstillstånd. Utslaget från HD har nu kommit (mål T1858-21), och slutsatserna har betydelse för framtida prövningar av bygglov.
Det intressanta med 2 kap 9 § PBL är att den effektivt fångar upp eventuella omgivningsaspekter som inte prövats med stöd av någon annan paragraf i PBL. Att bestämmelserna i 2 kap 9 § PBL är uppfyllda är ett lika starkt krav för att bygglov ska beviljas som att åtgärden är planenlig. Även om det finns en detaljplan i botten som reglerar såväl lokalisering som utformning ska en föreslagen byggåtgärd alltså även bedömas utifrån denna bestämmelse. Byggrätten som den tar sig uttryck på en plankarta är visserligen stark, men den kan förlora en duell med 2 kap 9 § PBL.
I rättspraxis finns otaliga fall där byggåtgärder överklagats av grannar med argumentet att åtgärden skulle komma innebära en betydande olägenhet för dem. Invändningarna har många gånger handlat om ökad skuggning, störande insyn eller bristande utsikt. I detta rättsfall kom dock en helt annan typ av aspekt upp till prövning. Frågan var om en byggåtgärd som förutsätter fysiska åtgärder på grannens hus, och dessutom kan begränsa grannens möjlighet att underhålla sitt hus, är att betrakta som en betydande olägenhet i lagens mening.
Högsta domstolen mål nr 1858-21
Ärendet gäller ett bygglov som hade sökts i efterhand för en ombyggnad av ett garage. Bebyggelsen är av kedjehuskaraktär och sökandens garage är delvis byggt mot grannens bostadshus. Ansökan gällde att i efterhand få bygglov för ombyggnation av det ursprungligt platta garagetaket till ett pulpettak, vilket innebar en höjning av garagetaket mot grannens bostadshus.
I samband med höjningen av garagetaket kapades av en bit av en vindskiva på grannarnas bostadshus. Detta var en förutsättning för att den lovsökta åtgärden skulle kunna utföras. Kommunen och länsstyrelsen konstaterade i sina respektive beslut att frågor som har med sökandens eller klagandenas civilrättsliga förhållanden, t.ex. upprätthållandet av fastighetsgränser eller intrång på annans egendom, enligt praxis inte utgör en del av PBL-prövningen. Bygglov beviljades.
Såväl Mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) var dock av en annan åsikt. När en bygglovspliktig åtgärd inte kan utföras utan förstörande ingrepp på annans egendom får åtgärden enligt MÖD som utgångspunkt anses innebära en betydande olägenhet. Höjningen av garagetaket skulle innebära svårigheter för grannarna att utföra nödvändiga underhållsåtgärder på sitt bostadshus. Eftersom 2 kap 9 § PBL inte var uppfylld kunde bygglov inte beviljas, detta trots att åtgärden var planenlig.
MÖD såg frågan om huruvida civilrättsliga omständigheter kan beaktas vid olägenhetsprövning som betydelsefull för framtida rättstillämpning och tillät att ärendet överklagades vidare till Högsta domstolen (HD).
HD konstaterar att prövningen av en bygglovsansökan är av offentligrättsligt slag. Beslutet är en förklaring att åtgärden inte möter något hinder utifrån vad en byggnadsnämnd har att bevaka enligt PBL. Utgångspunkten är att civilrättsliga förhållanden inte ska vägas in i bedömningen. HD slår dock fast att det inte finns något absolut hinder mot att beakta civilrättsliga förhållanden. Vi får förmoda att HD menar att civilrättsliga frågor kan påverka prövningen givet att det finns utrymme för det enligt ordalydelsen i de paragrafer som formellt sett gäller vid prövningen.
HD menar att om det, utan att byggnadsnämnden behöver göra ”några närmare överväganden i saken” står klart att åtgärden ”inte kan genomföras utan intrång i någon annans rätt och det vid tiden för ansökan inte föreligger något samtycke till åtgärden” så bör detta kunna få genomslag vid prövningen. Detta ligger i linje med det grundlagsskyddande egendomsskyddet. Domstolen preciserar att det handlar om situationer där det ”står klart att den åtgärd som ansökan avser kommer att leda till fysisk skada på en grannfastighet och fastighetens ägare har förklarat att han eller hon inte är beredd att tåla skadan.” Byggnadsnämnderna kommer att behöva fundera på om, och i så fall hur, dessa förhållanden ska redovisas i lovansökan innan beslut fattas. Behöver till exempel grannarna höras i de fall där skada ser ut att bli en oundviklig följd av åtgärden även om det inte finns något formellt lagkrav på grannehörande?
För att förtydliga det prejudicerande i sitt uttalande tillägger HD att ”I den situationen bör den förutsedda skadan regelmässigt kunna bedömas som en betydande olägenhet i plan- och bygglagens mening och därmed kunna beaktas i bygglovsärendet. Detta gäller även om ansökan avser en åtgärd som ligger inom ramen för sökandens byggrätt enligt gällande detaljplan”.
En högst rimlig slutsats. Det framgår tydligt av den paragraf som anger förutsättningarna för bygglov inom detaljplanelagt område, 9 kap 30 § PBL, att olägenhetsparagrafen 2 kap 9 § PBL också alltid ska vara uppfylld för att lov ska få beviljas. Och om en fysisk skada på grannens egendom, som krävs för att den bygglovssökta åtgärden överhuvudtaget ska kunna genomföras och som grannen uttryckligen har motsatt sig, inte skulle kunna ses som en betydande olägenhet för omgivningen, vad skulle vara en betydande olägenhet då?