Mark- och miljööverdomstolen mål nr P 447-20

En av de mest intressanta paragraferna i PBL är tveklöst 2 kap 9 §. Paragrafen ska tillämpas vid såväl planläggning som i alla bygglovsbeslut och den stadgar att
”Planläggning av mark- och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.”

Paragrafen fångar således effektivt upp eventuella omgivningsaspekter som inte prövats med stöd av någon annan paragraf i PBL. Att bestämmelserna i 2 kap 9 § är uppfyllda är ett lika starkt villkor för bygglov som att åtgärden är planenlig; även om det finns en detaljplan i botten som reglerar såväl lokalisering som utformning ska en föreslagen byggåtgärd alltså även bedömas utifrån denna bestämmelse. Byggrätten som den tar sig uttryck på en plankarta är visserligen stark, men den kan förlora en duell med 2 kap 9 §.

I rättspraxis finns otaliga fall där byggåtgärder överklagats av grannar med argumentet att åtgärden skulle komma innebära en betydande olägenhet. Invändningarna har många gånger handlat om ökad skuggning, störande insyn eller bristande utsikt. I ett nyligt rättsfall har dock en helt annan typ av aspekt kommit upp till prövning. Frågan är om en byggåtgärd som kan begränsa grannens möjlighet att underhålla sitt hus är att betrakta som en betydande olägenhet i lagens mening;

MÖD P 447-20

Ärendet gäller bygglov i efterhand för en ombyggnad av ett garage. Bebyggelsen är av kedjehuskaraktär och sökandens garage är delvis vidbyggt grannens bostadshus. Ansökan handlar om att i efterhand få bygglov för ombyggnation av det ursprungligt plana garagetaket till ett pulpettak, vilket innebär en höjning av garagetaket mot grannens bostadshus.

Utredningen visar att det i samband med höjningen av garagetaket kapades av en bit av en vindskiva på grannarnas bostadshus och att det var en förutsättning för att den lovsökta åtgärden skulle kunna utföras. Kommunen och länsstyrelsen konstaterade i rättsfallets linda att frågor som har med sökandens eller klagandenas civilrättsliga förhållanden, t.ex. upprätthållandet av fastighetsgränser eller intrång eller skadegörelse på annans egendom, inte utgör en del av PBL-prövningen och lov beviljades.

Mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen är dock av en annan åsikt. När en bygglovspliktig åtgärd inte kan utföras utan förstörande ingrepp på annans egendom får åtgärden enligt Mark- och miljööverdomstolen som utgångspunkt anses innebära en betydande olägenhet. Höjningen av garagetaket innebär svårigheter för grannarna att utföra nödvändiga underhållsåtgärder på deras bostadshus. PBL 2 kap 9 § är inte uppfylld och lov ska därför inte beviljas även om åtgärden är planenlig.

Mark och miljööverdomstolen tillåter dock att ärendet överklagas vidare till Högsta domstolen eftersom det är av vikt för framtida rättstillämpning att frågan om vilka omständigheter som kan beaktas vid olägenhetsprövning prövas av allra högsta instans. Frågan huruvida en inskränkt möjlighet att underhålla sitt hus är en betydande olägenhet i PBLs bemärkelse är alltså av konstaterat principiell vikt men är ännu inte slutligt avgjord.

Vi väntar med spänning på att ta del av Högsta domstolens bedömning!