Mark- och miljööverdomstolen den 11 maj 2022 mål nr M 12805-20

Mark- och miljööverdomstolen den 11 maj 2022 mål nr M 13932-20

Om tomtplatsbestämning

Beslut om tomtplatsbestämning, även kallad tomtplatsavgränsning, kan fattas i samband med prövning av en strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 f § andra stycket miljöbalken. Beslutet anger i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det med dispensen avsedda ändamålet, och därför inte är tillgängligt för var och en enligt allemansrätten. Tomtplatsbestämningen klargör alltså gränsen mellan fastighetsägarens privata zon (hemfridszonen) och det allemansrättsligt tillgängliga området.

Ett beslut om en tomtplatsbestämning förenklar för fastighetsägaren och allmänheten vid användningen av fastigheten, men även för olika myndigheter vid prövningar av till exempel nya dispenser från strandskyddet och fastighetsbildningsåtgärder. Det saknas regler, och tidigare även praxis, angående hur en tomtplatsbestämning påverkas av fastighetsbildning. Om till exempel hela fastigheten har bedömts vara tomtplats i en tomtplatsbestämning och fastigheten sedan delas genom avstyckning eller klyvning har det varit oklart om tomtsplatsbestämningen fortsättningsvis gäller båda fastigheterna, bara stamfastigheten eller tappar sin relevans. Nu har vi fått två avgöranden från mark- och miljööverdomstolen som klargör rättsläget.

Mål nr M 12805-20

I samband med ett beslut om dispens från strandskyddet för tillbyggnad av ett förråd på fastigheten Tvärnö 2:32 beslutade den kommunala nämnden om en tomtplatsbestämning som angav att hela det skifte av fastigheten som var bebyggd (skifte 1) fick tas i anspråk som tomtmark. Länsstyrelsen ändrade nämndens beslut på så sätt att tomtsplatsens bestämdes till ett mindre område. Av intresse är att det redan fanns en äldre, generösare tomtplatsbestämning. Gällde inte den?

Bild 1. Fastigheten Tvärnö 2:32 och dess två skiften. Bilden är hämtas från Lantmäteriets karttjänst ”Min karta”.

Fastigheten Tvärnö 2:32 bildades år 2011 och omfattar ca 6 000 kvm delat på två skiften, ett bebyggt och ett obebyggt. Det bebyggda skiftet omfattar ca 3 020 kvm. Fastighetens ursprung är den i dag avregistrerade fastigheten Tvärnö 2:26 som omfattade ca 37 800 kvm. Tio år innan styckningslotten Tvärnö 2:32 bildades – år 2001 – medgavs strandskyddsdispens för en komplementbyggnad på stamfastigheten Tvärnö 2:26. I samband med dispensen beslutades om en tomtplatsbestämning vilken angav att hela Tvärnö 2:26 fick användas som tomt. År 2009 medgavs strandskyddsdispens för uppförande av ett enbostadshus och två uthus på den del av stamfastigheten som idag är Tvärnö 2:32 skifte 1. Ingen ytterligare tomtplatsbestämning gjordes vid detta tillfälle.

Mark- och miljööverdomstolen skriver i domen att en tomtplatsavgränsning måste ”ses i förhållande till den strandskyddsdispens med anledning av vilken tomtplatsbestämningen har skett. Tomtplatsbestämningen syftar till att reglera tomtplatsen för de byggnader eller andra anläggningar som dispensprövningen avser eller som annars redan finns på platsen. Tomtplatsbestämningen innebär att hela det område som anges som tomtplats vid en senare prövning av strandskyddet normalt ska anses som ianspråktaget som tomt för denna bebyggelse.”

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att den fastighet för vilken tomtplatsbestämning gjorts inte längre finns. Den tidigare tomtplatsbestämningen avseende Tvärnö 2:26 utgör därför enligt domstolen inget hinder för att i samband med nytt beslut om strandskyddsdispens bestämma det område som får tas i anspråk som tomt på Tvärnö 2:32. Mark- och miljödomstolen prövar sedan tomtplatsens utbredning och kommer fram till att det inte fanns skäl för Länsstyrelsen att ändra nämndens beslut, varför Länsstyrelsens beslut upphävs och nämndens beslut om tomtplatsbestämning fastställs.

Mål nr M 13932-20

Målet avser prövning av strandskyddsdispens för bostadshus på fastigheten Heby Lilla Ramsjö 1:5.

Bild 2. Fastigheten Lilla Ramsjö 1:5. Bilden är hämtas från Lantmäteriets karttjänst ”Min karta”.

Fastigheten var tidigare relativt stor, men den har successivt minskat genom olika fastighetsbildningsåtgärder. År 2016 medgavs strandskyddsdispens för ett enbostadshus på fastighetens i dess dåvarande utformning, och i samband med detta beslutades om en tomtplatsbestämning enligt vilken hela fastigheten fram till strandkanten skulle utgöra tomtplats. Bostadshuset uppfördes och marken avstyckades till en egen fastighet (Lilla Ramsjö 1:25) år 2019 (fastigheten nordväst om Lilla Ramsjö 1:5 i bild 2). Fastighetsägaren söker sedan strandskyddsdispens för att uppföra ett hus på stamfastigheten, Lilla Ramsjö 1:5, inom den äldre tomtplatsavgränsningen.

Mark- och miljööverdomstolen anför följande: ”Den omständigheten att strandskyddsdispens tidigare, innan avstyckningen, beviljats för bostadshuset på Lilla Ramsö 1:25 och att det då även bestämdes en tomtplats innebär inte att hela det område som Lilla Ramsjö 1:5 nu upptar kan betraktas som ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Fastighetsägaren anförde att det tidigare beslutet om tomtplatsbestämning från 2016 ska ha betydelse i den nya prövningen och att det vore oskäligt, och en otillåten inskränkning av egendomsskyddet, att neka dispens i aktuellt mål. Mark- och miljööverdomstolen anför att sedan tomtplatsbestämningen 2016 har fastighetsägaren valt att stycka av den del av fastigheten som det tidigare dispensbeslutet avsåg. Idag är Lilla Ramsjö 1:5 obebyggd och fastigheten omfattas inte av någon strandskyddsdispens och kan därmed inte heller utgöra någon tomtplats. Mark- och miljööverdomstolen skriver:

”Ett avslag på ansökan om dispens innebär i och för sig en olägenhet för bolaget i och med att fastigheten inte kan användas för sitt ändamål. Denna omständighet är enligt Mark- och miljööverdomstolen dock av begränsad betydelse eftersom det är bolaget som har valt att ansöka om en sådan fastighetsbildning i syfte att skapa en ytterligare bostadstomt.”

Mark- och miljööverdomstolen finner att strandskyddet väger tyngre än fastighetsägarens enskilda intresse i aktuellt mål, den tidigare tomtplatsbestämningen ändrar inte denna bedömning.

Slutsatser

Det har tidigare saknats vägledning i fråga om vilken betydelse äldre beslut om tomtplatsbestämning har vid en ny dispensprövning som följer efter att fastigheten har ny- eller ombildats. Mark- och miljööverdomstolens avgöranden är således mycket intressanta. Det är tydligt att en fastighetsägare noga bör överväga i vilken ordning olika åtgärder vidtas, eftersom en beviljad tomtplatsbestämning kan förlora sin betydelse om fastigheten senare ändras. Tomtplatsbestämningen följer uppenbarligen inte marken vid fastighetsbildning. Om något följer tomtplatsbestämningen i stället de byggnader och anläggningar som dispensbeslutet avsåg.

Mark som omfattas av tomtplatsavgränsning bör varken avstyckas eller på annat sätt frånskiljas innan den har bebyggts, eftersom förutsättningarna att genomföra bebyggelsen kan påverkas av fastighetsbildningen. Detta kan få strukturella konsekvenser, bland annat eftersom det kan innebära att fastighetsdelen inte kan överlåtas före åtgärden och därför inte heller utgöra ett eget kreditobjekt.