Vesterlins har tagit fram en adventskalender där samtliga intäkter går oavkortat till Stockholms Stadsmission. I vissa luckor döljer sig en fråga och svaren publiceras löpande här på vår hemsida.

11. En ö skulle på 50-talet mätas in med mätkedja. Någon båt fanns inte. Vad hände med praktikanten som fick uppdraget?

Den första kontakten med lantmätaryrket var tidigare ofta i rollen som praktikant eller ”pinnpojke”. Den här aktuella pinnpojken var tillsammans med två lantmätare ute på ett fältarbete i Södermanland. Arbetet genomfördes på den tid då mätning gjordes med mätkedjor. Arbetet var nästan klart för dagen, återstod bara inmätning av en ö. Någon båt fanns inte att tillgå så med ålderns rätt bad de två äldre lantmätarna pinnpojken att simma över till ön med mätkedjan fäst om midjan för att mäta in ön. Resten av mätkedjan låg kvar på stranden. Samtidigt som pinnpojken klev i vattnet passade lantmätarna på att duka upp fikat. Till en början gick simningen bra, pinnpojken var en god simmare, men halvvägs ut började denne ligga allt lägre i vattnet för att till slut sjunka helt under ytan. Det blev fart på stranden, fikat fick vänta, medan de två lantmätarna halade in sin förlorade pinnpojke via änden av mätkedjan. Det man inte tänkt på var att kedjans tyngd inte utgjorde någon större tyngd de första metrarna men att den, ju längre ut simmaren kom, blev tyngre och tyngre i takt med att mer av kedjan rullades ut i vattnet. Det är oklart om just den här pinnpojken valde en bana som lantmätare.