Klimatförändringarna är här, om än i liten skala än så länge. Vad framtiden bär med sig vet vi inte, men vi kan ana. Höjda havsnivåer och ökade vattenflöden ökar risken för översvämningar, ras, skred och erosion. Extremväder ökar risken för torka och därmed svåra brandförlopp. Vem bär ansvaret för att möta dessa utmaningar? Och hur ska ansvaret bäras? I en utredning beställd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Statens geologiska institut (SGI), Jordbruksverket, Skogsvårdsstyrelsen och Lantmäteriet har vi behandlat frågan utifrån anläggningslagens perspektiv.
Det allmänna bär ett visst ansvar, särskilt i form av stat och kommun. Men det huvudsakliga ansvaret för att fastigheter bibehåller sin funktion över tid åligger respektive fastighetsägare. Det ansvaret kan bäras enskilt eller kollektivt.
Givet klimatförändringarnas karaktär kommer sannolikt vissa av Sveriges fastighetsägare behöva vidta relativt omfattande åtgärder. Flertalet av dessa åtgärder vidtas lämpligast gemensamt – som ett kollektiv, detta för att uppnå bäst effekt, begränsa kostnaderna och underlätta förvaltningen.
I samband med detaljplaneläggning kan kommunen genom utredningar garantera att bästa möjliga information läggs till grund för valet av åtgärder. Kommunen kan också, genom tillämpning av plan- och bygglagens regler, tillse att nödvändiga åtgärder utförs av kommunen eller av fastighetsägarkollektivet inom detaljplanen. Genom detaljplaneläggning kan åtgärder regleras både inom områden som redan är planlagda likväl som i områden som står i begrepp att planläggas. Men vad gäller utanför planlagt område? Vem gör bedömningen och vem tar initiativet? Ja, där måste fastighetsägarna själva agera utifrån tillgänglig information.
Vilka medel har fastighetsägarna till buds för att möta de utmaningar som klimatförändringarna för med sig? De medel som staten tillhandahåller i dag är huvudsakligen anläggningslagen och restvattenlagen. Genom inrättande av anläggnings- och vattensamfälligheter kan nödvändiga anläggningar komma på plats genom kollektivets kraft. Men kommer kollektivet att agera, kan deras kraft frigöras? Tveksamt. Till en början saknar de ofta nödvändig information. Den eller de fastighetsägare som drar igång processen bär vidare den ekonomiska risken om åtgärden inte leder till önskat beslut. Den eller de som agerar bär också den sociala risken som följer av att driva en åtgärd som om den blir av medför kostnader för grannarna.
För att tillvarata den potential som vilar i anläggningslagen och restvattenlagen behöver stat, kommun, länsstyrelser och sektorsmyndigheter agera. Det rådande systemet för att inrätta nödvändiga samfälligheter är funktionellt men det behövs en tydlig dirigent (staten) och professionella musiker (kommun, länsstyrelse och övriga myndigheter) som med välstämda instrument förmår att spela det nödvändiga stycket.
Är det möjligt. Javisst, läs vår rapport.
Den 12 april höll Theresia du Pau och Tomas Vesterlin ett lunchwebbinarium om anläggningslagen och klimatanpassningsåtgärder.
Missade du webbinariet? I så fall har du nu chansen att se det i efterhand.
Länken nedan tar dig till en inspelade version av webbinariet.
