Vesterlins skriver löpande krönikor i Jordbruksaktuellt och Skogsaktuellt, nu senast om Regalrätten till bärande träd
Motsättningar mellan enskilda och allmänna intressen avseende skogsbruket är ingen ny företeelse. Ända sedan Sveriges första nedtecknade lagstiftningar – landskapslagarna – har skog varit föremål för särskilt skydd med anledning av dess ekonomiska värde såväl som dess värde i form av virke.
Under framför allt 1600- och 1700-talen gjorde kronan gällande att den ägde så kallad regalrätt, vilket uppfattades vara en ensamrätt som grundades på konungens överhöghet. Regalrätten omfattade bland annat bärande träd vilket i sig innefattade trädslagen ek, bok och apel. Bärande träd var av stor betydelse för kungen då dessa var väl lämpade såsom master samt vid fartygsbyggen. En ensamrätt till sådana trädslag var således av synnerlig vikt för konungamakten i en tid präglad av krig. Under Gustav Vasas regeringstid utfärdades ett mandat år 1558 som innebar att ek, bok och masterträd fridlystes. I och med Gustav Vasas mandat togs ett första steg mot att bärande träd skulle omfattas av regalrätten.
Regalrätten för bärande träd fastslogs först under 1640-talet, men kom dock inte att gälla för adeln som i sin kamp om att fritt få disponera över sina ägor tillerkändes rätt att hugga bärande träd, detta genom adelsprivilegierna 1612 och 1617. Enligt gängse teorier ansågs inte skattebönder vara ägare till sin jord varför konungamakten utan svårigheter kunde motivera att skattebönder inte skulle undantas regalrätten.
År 1734 tillerkändes kronan förköpsrätt till masteträd på skattjord. Den som inte efterföljde kravet på att hembjuda kronan masteträd kunde dömas till böter. Femtiofem år senare erhöll skattebönderna full dispositionsrätt över sin skog med undantag för ek, bok- samt masteträd. Genom skogsordningarna av år 1793 och 1805 tillerkändes skattebönderna ersättning för kronans nyttjande av bärande träd och masteträd och genom 1830 års kungliga förordning fick skattebönder rätt att förvärva full dispositionsrätt till all skog. Regler med syfte att säkra kronans tillgång till skeppsvirke fanns ända fram till 1875 när metall började ersätta bärande träd och masteträd som material vid byggande av fartyg.
Mark- och miljööverdomstolen har i två nyligen avgjorda rättsfall medgett skogsägare ersättning med stöd av egendomsskyddet när avverkning har nekats eller villkorats utifrån bestämmelserna i artskyddsförordningen. I våra dagar är skogen av mindre intresse för byggande av fartyg, däremot är de allmännas intresse för skogen ur artskydds- och miljösynpunkt starkt. En historisk återblick visar hur spelbordet har ändrats men att spelarna är de samma.