Tomas Vesterlin – om dåtid och framtid

En barnbok, varför det?
– För att det går. Eller, det började med att vi pratade om återväxten i branschen, att det fortfarande är svårt att locka ungdomar att läsa inriktningar som kombinerar samhällsbyggnad och juridik. Samtidigt trivs vi som har läst de utbildningarna mycket bra. Vi har länge pratat om att vi kan påverka de som går i gymnasiet att välja rätt, även om det är en bred grupp, men att vi har svårt att nå tidigare åldrar. Tanken föddes där. Tidigare än en läsa-peka bok kan vi nog inte komma.

Men du ska inte till bokmässan med den då?
– Haha, nä. Vi hoppas så klart att barnboken bidrar till att vi pratar lite mer om samhällsbyggaren och yrket. Vi är som bekant inte den yrkesgrupp som syns mest i media. Dokusåpan ”Lantmäterimyndigheten” har ju ännu inte hitta till tv-tablån, men det vore så klart en given succé. Samhällsbyggande är intressant på en massa plan, vi behöver prata mer om det.

Några fler peka-läsa böcker på gång?
– Nej, men det är ett par böcker för en helt annan målgrupp är under produktion. Fastighetsjuridik så klart, mer säger vi inte nu. Nästan lika roligt även om processen inte liknar pekbokens tillblivelse.

Hur länge har Vesterlins & co funnits nu?
– Vi hade fyraårskalas alldeles nyligen. Det är aktiebolagets ålder. Sedan startade visserligen allt med en enskild firma några månader tidigare, men lite drygt fyra år gamla är vi.

Hur har de senaste åren varit?
– Oj… En jäkla mix. Först en lång period som var mycket intensiv. Nästan 24/7. Bara att försöka hitta en profil som funkar, rätt tjänster, var vårt kugghjul passade in i samhällsbyggandet. Sedan att leverera i uppdragen och samtidigt snickra på företaget. Det har ju varit riktigt gott att ha erfarenheter som chef sedan tidigare. Allt det där med personalfrågor, leda en grupp och strukturera arbetet hade jag gjort på Lantmäteriet. Jag är otroligt tacksam över resan före företaget, att jag tidigt fick förtroendet att jobba som chef på Lantmäteriet, att jag hade en jäkla skön grupp som var förändringsbenägen och att det fanns så många olika projekt att delta i. Och inte minst alla kunniga kollegor, Eije Sjödin, Rolf Malmesjö, Barbro Julstad och så många fler. Sen är det klart att det också är skönt att vara egen, att det inte finns några begränsningar i fråga om riktlinjer eller liknande. Har vi en idé så är det egentligen bara tillgången till tid som är absolut begränsande.

Ja tillbaka till det, hur har du det med tid?
– Jo, vi har ju alla begränsat med tid och hur mycket vet man inte. Men den räcker sällan till när man har roligt och i grunden så tycker jag att många saker är roliga och intressanta. Så en hel del av jobbet har gått på nöjeskontot.

Hur menar du?
– Att mängden hobbys har fått stå tillbaka till förmån för att sitta och fixa med något som rör företaget. Hur något kan lösas. Eller utvecklas. Det gäller även uppdrag som har en intressant vinkel.

Ta oss med på resan från 2014 till i dag. Beskriv den kort.
– Jo, ja jag körde igång våren 2014. Plan A var att ge det 100% i några månader, testa om det gick. Plan B var att flippa hamburgare om plan A skulle krascha och brinna. Men det bar. Långa dagar, och osäker framtid med en mix av mindre uppdrag. Sedan kom Anna Zidén in i firman och gick in på ett långtidsuppdrag i fyra år! Olof Graner kom in i bolaget under hösten och vi alla började hitta vår nisch. Dels genom diskussionsgruppen och dels genom våra respektive kontaktnät. Sedan kom Elin Raask och Kristina Thimberg med flera och vi kunde börja fördela ansvaret mer. Kristina är grym på personalfrågor, så hon bygger och förvaltar den delen. Elin är en fena på siffror och planering, så hon sköter övergripande ekonomi. Olof är vass på marknadsföring och IT, så det är hans spelplan. Men i fråga om marknadsföring så är vi flera, det är bl.a. ett av mina favoritområden. Inte minst jobbar vår marknadskoordinator Katrin Söderberg mycket med de frågorna. Marknadsfrågor, där ligger nöjeskontot nära.

Hur har ni valt att inrikta er?
– Vi har provat rätt mycket och hållit kvar det som har fungerat. I början var det svårt att veta vilka idéer som skulle flyga och vilka som var en återvändsgränd. Ingen av oss har trots allt drivit företag tidigare, så det var en tid där vi lärde känna marknaden och hur den fungerar. I fråga om personal så har tanken alltid varit att bygga en relativt liten grupp som är prestigelös och trivs tillsammans. Intresse för juridik och bra perspektiv på tillvaron är bra, men vi har i huvudsak sökt personer inte specifika kunskaper. Det förra ger nog ofta det senare. Vi försöker sedan få in uppdrag som passar de kunskaper vi har i firman. Idag har vi rätt många samarbetspartners, några stora och andra små. Tanken är att på så vis kunna täcka en bredd. Och så är det roligare att jobba i grupp med andra man kan lära sig av. I fastighetsrätten är man trots allt en del av en helhet.

Hur har de senaste året eller åren varit?
– Rätt intensivt fortfarande men nu har vi satt de flesta strukturer. Det lugnar därmed ner sig en del. Vi har två kontor som vi stortrivs i, och kontoret i Stockholm har en egen kurslokal. Vi har ett skönt gäng som är lagom stort och som nog inte ska bli så mycket större här i Stockholm. I och för sig söker vi en person nu. Kurserna rullar på, både de vi håller internt och de vi ger under andras paraply och vi börjar hitta en stabil mix med en blandning av externa och interna lärare. Sen har vi så klart jobbat mycket med marknadsfrågor och försökt hitta vår plats i världen. Det verkar som vi nu är där, någonstans mellan teknikkonsulterna och advokatbyråerna. Så de senaste åren har varit riktigt intensiva och roliga, men inte lika okänd terräng som de första åren.

Vad gör du när du kopplar av?
– Rätt olika. En riktigt avkopplande dag börjar jag helst med noll planer. En juste omelett och en kopp kaffe och sedan se vart dagen bär av. Min fru brukar säga att jag saknar reglage, det är full fart eller ingen fart. Kan väl ligga något i det. Men en lat dag tillbringar jag gärna några timmar med en bok eller någon av favoritserierna på Netflix, likväl som min nya vuxenhobby, en mc.

Aha, en 40-årskris?
– I sånt fall ser jag fram mot kommande kriser. Nä, men det är riktigt roligt. Det är inte så ofta man som 43-åring testar något nytt och undrar ”Varför har jag inte börjat med det här tidigare”. Det är en rätt lugn hoj, en Triumph Street cup, så det går varken riktigt fort eller riktigt långt men det är en perfekt avkoppling.

Nå då så, ska vi avsluta med en blick in i framtiden. Vad vill du att den ska ha med sig?
– En serie begränsade ändringar i plan- och bygglagen som är roliga att hålla kurser om. Tack. Då är jag nöjd.

Tack för det Tomas Vesterlin, VD på Vesterlins & co. Vi återkommer om två veckor med nästa intervju.